Tyger och Material

VISKOS

Viskos är ett mycket mångsidigt material som kan efterlikna både bomullens mjukhet och sidenets glans. Det har ett karaktäristiskt tungt fall, det gör sig mycket bra i draperade klänningar till exempel. Vi använder oss gärna utav både vävda och stickade viskoser, tyngden i de stickade tygerna ger lite extra lyxkänsla och de vävda viskoserna är härligt mjuka och kan varieras i det oändliga.

Själva materialet är en regenatfiber, det vill säga att den görs av cellulosa som lösts upp i en kemisk process och sedan återskapats (regenererats) som en tunn, lång fiber. Resultatet är en mjuk kvalitet som andas och absorberar precis som bomull och andra naturfibrer. Men den är lite elegantare, fibrerna kan göras tunnare och varieras i sitt utseende. Nackdelen är att den (precis som bomull) kan krympa vid tvätt, och därför kan behöva sträckas försiktigt i vått tillstånd. Att stryka plagget fuktigt kan också återge plagget dess form.

Vi väljer också viskos framför bomull och polyester med tanke på miljön. Hållbarhet är en komplex fråga, allt har för och nackdelar. Men vattenmängden och den påverkan bomullen har på sin omgivning när den odlas gör den till en miljöbov. Polyester och andra syntetfibrer som görs av fossila (och ändliga) material är heller inga hållbara alternativ. Då är viskosen ett bättre val, då råmaterialet inte har lika negativ miljöpåverkan. Kemikalieanvändningen vid tillverkning är viskosens miljömässiga nackdel. Därför väljer vi gärna någon av de nyare regenatfibrerna som cupro eller lyocell när vi kan.

Tvätt: Helst 30 grader fintvätt för att slita så lite som möjligt på plaggen. Gärna med avigsidan utåt, och stängda dragkedjor. Viskoser blir lite hårda och stela när de är blöta, och kan behöva formas och sträckas för att behålla formen. Man får dock sträcka med försiktighet, då viskos är svagare som blöt än torr.

 

MODAL

Mest lik den vanliga viskosen är modalen. Modal är en viskostyp som oftast görs utav bokträd. Det är den viskostyp som kommer närmast bomullen i sina egenskaper. Modal är en stabilare fiber än vanlig viskos, den håller bättre i tvätt och har långa fibrer som ger ett mjukt och fint material.

 

CUPRO

Materialet görs också av cellulosa, men inte utav trä utan av överblivna och i övrigt oanvändbara bomullsfibrer. Man använder också en enklare kemisk process som är lite ”effektivare” än den vanliga viskosprocessen. Det behövs inte lika mycket och inte lika skadliga kemikalier.

Materialet är väldigt mjukt och följsamt, ofta med lite matt sidenliknande yta. Fibrerna är ofta längre än i vanlig viskos vilket ger släta, fina tyger. En nackdel är att materialet kan vara lite känsligare vid tvätt då fibrerna inte är lika starka.

 

LYOCELL

Lyocell tillverkas i ett slutet system, och är därför ett miljövänligare alternativ än vanlig viskos. Det gör att det går åt betydligt mindre vatten och kemikalier vid tillverkning. Dessa återvinns dessutom och det mesta kan används om och om igen vid nya tillverkningsprocesser. Kemikalierna är också mindre farliga än de som används i vanlig viskosprocess.

Lyocell är till skillnad från övriga viskoser en filamentfiber, det vill säga att fibrerna är spunna i en enda lång tråd istället för många små trådar som spinns ihop. Det gör att materialet blir väldigt mjukt, slätt och fint. Det liknar bomull då det absorberar fukt bra och är mjukt och svalt, samt har viskosens fall. Ytan kan ibland vara lite fjunig, som en persika. Ytans mjukhet är behaglig, men kan också bilda noppor vid ovarsam hantering.

 

ACETAT

Även acetat är en fiber baserad på cellulosa. Sättet att lösa upp cellulosan är annorlunda från viskosen. Till viskosen används alkaliska (basiska) ämnen, och för att göra acetat används stark (sur) ättiksyra. Den massa som bildas blandas med aceton för att lösas upp. Medan acetonet avdunstar formas massan till tunna fibrer. Acetat liknar på många sätt syntetfibrerna i och med att de är filament, långa tunna fibrer som kan ge tunna glansiga tyger. Acetaten är dock mjukare, och mer värmekänslig. Främsta användningsområdet är fodertyger men även andra typer av mjuka, tunna tyger.

Tvätt: Helst 30 grader fintvätt för att slita så lite som möjligt på plaggen. Gärna med avigsidan utåt, och stängda dragkedjor. Kan strykas, men på låg värme. Bör helst inte sträckas efter tvätt, då fibern är skör när den är våt.

 

BOMULL

Vår vanligaste naturfiber är bomullen. Den andas, reglerar temperaturen bra och är tålig både i tvätt och slitage. Den krymper dock ofta i tvätt, men kan till viss del sträckas och formas i vått tillstånd. Bomullen är en mycket användbar fiber, men den konventionellt odlade bomullen innebär många miljöproblem. Det går åt mycket vatten, mycket kemikalier, arbetsförhållandena för de som plockar är svåra att kontrollera och naturen utarmas av stora bomullsodlingar. Därför är vi glada att det kommit bättre alternativ på senare år.

Ekologisk bomull är producerad utan bekämpningsmedel och med mindre vatten än konventionell bomull. Den är ett bättre alternativ för miljön, tyvärr är tillgången på ekologisk bomull betydligt mindre än efterfrågan. Återvunnen bomull är ett annat miljövänligt alternativ. Den består av bomullsfibrer från använda plagg som blandas med antingen nya bomullsfibrer eller andra material. De återvunna fibrerna är ofta kortare och svårare att spinna. Därför fungerar de bäst blandade med andra, längre fibrer.

Tvätt: Bomull klarar höga temperaturer, och är starkare våt än torr. Beroende på plaggtyp och konstruktion av materialet kan bomull tvättas i upp till 60 grader, dock får man vara uppmärksam på eventuell krymp. Strykning är inget problem, ren bomull klarar höra temperaturer. Bomull skrynklar mycket och torkar långsamt.

 

LIN

Ett av våra äldsta naturmaterial är linne. De fibrer som används till tyg finns inne i linplantan, mellan veden och kärnan. För att få ut fibrerna läggs linet utomhus eller i vatten för att veden ska ruttna. Man gör även detta i kammare där det utsätts för fukt och kemikalier som snabbar på processen. Det går snabbare, men fibrerna som man vill åt blir av sämre kvalitet. Efter att veden brutits ner torkas linet, och när det är riktigt torrt bearbetas det med olika verktyg för att alla hårda yttre material ska försvinna. Linet bråkas, häcktas och skäcklas. Det vill säga knäcks, böjs och kammas igenom varierande storlek på kammar. När de finaste kammarna dragits igenom linet återstår de längsta fibrerna vilka kan spinnas. De korta fibrerna som sorterats bort i bearbetningen kan bland annat ersätta glasfiber i isolering eller kompositmaterial.

Linne är ett högkvalitativt naturmaterial, det absorberar vätska bättre än bomull men torkar snabbare då det även leder bort fukt på samma sätt som ull. Det är precis som bomull starkare i vått tillstånd, men torr är den starkare än bomull. Fibrerna är långa och något glansiga, vilket ger slätare material med mer lyster. Linne är dock svårskött på så vis att det skrynklar väldigt lätt och kan vara svårt att få slätt igen om fibrerna brutits.

Lin är ett bra val ur miljösynpunkt, det krävs ganska lite vatten i tillverkning och odling. Linet behöver heller inte mycket bekämpningsmedel eller gödsel för att växa. Det går dessutom att odla på många platser, så länge klimatet är fuktigt. Odlingen och bearbetningen är dock en ganska långsam och omständlig procedur, vilket ger ett högt pris. Tvätt: Linne klarar ofta upp till 60 grader, men det beror också på konstruktionen av materialet. Eftersom fibrerna är känsliga för mekanisk bearbetning och kan brytas ska linne aldrig torktumlas. Det förlorar då sin glans och släta yta. Linne kan strykas med hög temperatur och mycket ånga, helst även manglas om man äger en sådan.

 

POLYESTER

Polyester är en syntetfiber, gjord på fossila material. Det är ett mycket vanligt material som kan ges väldigt varierade egenskaper. Det är slitstarkt och absorberar inte mycket fukt, vilket är bra i t.ex. träningskläder. Tunna klänningstyger och chiffonger är ofta polyester, då de kan göras tunna men ganska tåliga och prisvärda. Ofta blandas polyester och bomull, för att ge mjuka men hållbara material i t.ex. skjortor. Eftersom polyester är en syntet kan den formas med värme och ges permanenta effekter, t.ex. veckas i plisseringar eller göra fibrerna krusiga för att ge materialet en ulligare känsla.
En nackdel med polyester är dock att det andas dåligt, det kan bli tätt och svettigt att bära. Det är dessutom gjort av ändliga, fossila råvaror som har stor negativ inverkan på miljön.

Återvunnen polyester är ett bättre val ur hållbarhetsperspektiv. Det första många tänker på är fleecetröjor av PET-flaskor, men det finns idag återvunnen polyester (helt eller delvis) i mängder av kvaliteter. De är visserligen inte nedbrytbara, då de fortfarande är synteter. Men det har inte använts nya fossila material för att tillverka materialet.

Tvätt: Helst 30 grader fintvätt för att slita så lite som möjligt på plaggen. Polyester och andra synteter kan släppa ifrån sig mikroplaster vid tvätt, därför bör man försöka tvätta sällan och skonsamt. Gärna med avigsidan utåt, och stängda dragkedjor. Polyester är termoplastiskt, det vill säga det smälter i höga temperaturer. Det tål strykning ganska bra, men kan skadas och smälta vid höga temperaturer.

 

POLYAMID

Polyamid kallas också nylon. Det är liksom polyester en syntetfiber gjord på fossila ämnen. Polyamid är den äldsta och starkaste syntetfibern, men den är idag omsprungen av polyestern. Oftast används det i träningskläder, badkläder och liknande. Det kombineras ofta med elastan i material som behöver styrka och elasticitet, som te.x. resårer. Många spetstyger är också gjorda i polyamid då de kan göras tunna men starka.

Tvätt: Helst 30 grader fintvätt för att slita så lite som möjligt på plaggen. Polyester och andra synteter kan släppa ifrån sig mikroplaster vid tvätt, därför bör man försöka tvätta sällan och skonsamt. Gärna med avigsidan utåt, och stängda dragkedjor. Polyester är termoplastiskt, det vill säga det smälter i höga temperaturer. Det tål strykning ganska bra, men kan skadas och smälta vid höga temperaturer.

 

ELASTAN

Elastan är en syntetfiber baserad på fossila ämnen, som t.ex. polyester och polyamid. Den är dock annorlunda på så vis att den är töjbar upp till sex gånger sin egen längd, och används därför inblandad i material som ska vara töjbara och snabbt återfå sin form. Elastan kallas ofta Lycra, vilket är ett varumärkesnamn på fibern elastan. Elastan utvecklades som en ersättare för gummi då gummi inte kan färgas och är en ganska klen fiber som lätt spricker eller torkar sönder. Elastan klarar torr värme, är relativt stark och går att färga. En nackdel med elastan är att den bleks av sol och klor. Det märks tydligt i badkläder som använts mycket i pooler och torkat utomhus. Elastanfibern bryts då sönder och sticker ut genom tyget som små tunna trådar.

Det som gör att elastan är töjbart och hyfsat starkt är sammansättningen av hårda och mjuka segment som fibern är uppbyggd av. De mjuka segmenten kan liknas vid hoptrasslade snoddar som kan sträckas ut i spänt läge. När spänningen släpper trasslar snoddarna ihop sig igen och drar ihop sig.
Oftast används 2-10% elastan i vanliga modetyger för att ge ett material elasticitet. Betydligt högre procent används i t.ex. träningsplagg och formande underkläder. Det vanligaste sättet att använda elastanfibrer är att låta elastanet utgöra en kärna, som sedan den huvudsakliga fibern spinns runt. Materialet känns då på ungefär samma sätt som huvudfibern, men med elasticitet.

Tvätt: Eftersom själva elastanet utgör en ganska liten procent av det totala materialet är tvättrekommendationerna för huvudmaterialet viktigt. Men elastanet är känsligare än t.ex. bomull vilket gör att ett elastan/bomullsplagg behöver tvättas försiktigare än ett rent bomullsplagg. Hur man torkar plagg med elastan i är också viktigt. Torr värme klarar fibern hyfsat, men värme och fukt tillsammans bryter ner den. Kort sagt så är torktumling av stretchplagg inte att rekommendera. Inte heller sköljmedel, som binder fukt i plagget.

 

STICKAT/VÄVT

Ofta pratar man om kläder som vävda eller stickade. Vävda tyger är oftast stumma och stickade tyger är elastiska. Det är dock inte riktigt så enkelt, många vävda tyger kan vara ordentligt stretchiga och vissa stickade kan vara ganska stumma. Det som avgör om ett tyg är vävt eller stickat är sättet det är uppbyggt på.

Ett vävt tyg skapas genom att vertikala trådar (varp) och horisontella trådar (väft) vävs ihop i en vävstol eller vävmaskin. Tyget kan ges olika mönster och karaktärer, men är generellt sett stumt. Ett stickat tyg stickas i en stickmaskin med mängder av små, små nålar som garn stickas kring och bildar maskor. De flesta tänker nog på grövre stickningar som tröjor och halsdukar när man kallar ett material stickat, men även tunna tyger som t-shirts, leggings och liknande är stickade. Ett tyg bestående av maskor är stickat och ett tyg gjort i varp och väft är vävt.

De vävda plaggen som är töjbara har oftast någon procent elastan i sig. Det finns även sätt att väva på som skapar mekanisk stretch utan elastan där bindningen av trådarna eller trådarnas konstruktion skapar elasticiteten. Vävda och stickade plagg måste behandlas lite olika. Stickade plagg är ofta lite känsligare i tvätt och kan krympa och även vrida sig. Torktumling är oftast inte bra för stickade plagg då de kan tappa formen och krympa.